Första dygnen är ju alltid lite snurriga får man ju lov att säga. Lilla Sander (som han nog får heta) var otroligt lugn och snäll och sov hur länge som helst! Vi fick försöka väcka honom för att han skulle få i sig mat ordentligt eftersom han var lite skakig och hade lite lågt socker men sockret stabiliserade sig och han återgick till att äta-sova-äta-sova, titta lite och sova lite till. Han sov länge dessutom men verkade äta på bra. Världens snällaste bebis, tack! ?
Sen Kom andra natten.. Då jäklar! Det skulle ätas en gång i timmen, minst. Kanske en gång i halvtimmen! Vid kl 5-6 imorse var jag så färdig att jag ringde på barnmorskan som konstaterade att : jaha, det är DEN natten nu… Och föreslog att han skulle ligga hos pappa en stund eftersom han annars bara skulle vilja äta. Sagt och gjort, någon halvtimme timme fick han iallafall ligga hos pappa med ett lillfinger att snutta på. Sen gav vi upp och han fick äta igen. Det är bra tufft att amma alltså.. Det gör så galet ont i bröstvårtorna nu att jag vet knappt var jag ska ta vägen. De första tagen är när intill outhärdliga! Inre hjälper det att jag får sånna sjuka eftervärkar också när jag ammar.. Efter att ha känt de är jag iallafall liiiite tacksam över mina snitt, för om vanliga värkar känns ungefär så fast värre vet jag inte om jag hade överlevt. ??
men det här med amning är ju verkligen en hel vetenskap! Han vill fortfarande äta minst en gång i timmen men oftast betydligt oftare än så.. Överväger starkt att även denna ska få bli ett flaskbarn faktiskt.. Vi får se hur det utvecklar sig.
nu väntar vi bara på att få lämna några sista prover och sedan får vi äntligen åka hem!! Det känns så skönt att få återgå till sitt eget iallafall så gott som det går med en ny liten familjemedlem! ??
man blir rätt rastlös av att bara sitta här måste jag säga? Skickade iväg maken att träna här för ett par timmar sedan så iallafall någon av oss piggnar till lite.❤️
Senaste kommentarer