andreaskoglund

Hejsan!!

just nu sitter jag i fåtöljen hemma och har precis ätit lite fruktsallad efter att ha tagit mig igenom ett högintensivt bodycombat pass. Jag har sjukt svårt att träna på kvällarna egentligen, jag är helt klart mer av en morgon och förmiddagsmänniska ?

Hur som helst fick det mig att tänka på motivation, och hur viktigt det egentligen är för om träningen (eller jobbet, hälsosam matlagning, you name it) blir av eller inte.

Motivation är alltid svårt, ofta har man den ett kort tag men för att hålla i krävs något annat. Men som gravid känns det som att de flesta har det extra svårt att motivera sig att göra bra val. Tankar som ”äh, jag blir ju tjock ändå så jag kan lika gärna äta vad jag vill” eller ”det måste ju gå åt massa energi att göra ett barn” verkar vanliga och så äter man betydligt mer än vad som egentligen behövs.

Nu för tiden när jag har svårt att hitta motivationen att ta mig till gymmet eller träna hemma så är det inte de vanliga faktumen som får mig att göra det. (Ni vet, ”att föda barn är som ett maraton och du skulle ju inte springa ett maraton utan att träna” eller ”träning är bra för både dig och barnet”, ”du blir glad av träning och bebisen med”, ”de som tränar under graviditeten har lättare att komma i form efteråt” eller något annat halvtramsigt som man vet är sant men känns så långt borta eller allmänt hållet att det är svårt att se hur det skulle påverka mig och min livssituation just nu).

Nej, det som får mig att bita ihop och att åtminstone göra någonting varje dag (om det så är en promenad) det är att jag vet vad jag har idag. Jag vet precis vad jag orkar och klarar idag, just nu. Min kropp är vad den är precis just nu. Men jag har ingen aning om vad den är imorgon, eller om en vecka. En gravid kropp går igenom så många förändringar förutom att bli tyngre och större. Hjärtat växer och blodvolymen ökar, det blir mer att syresätta. Detta gör automatiskt att syrekrävande aktiviteter blir jobbigare.

Så varje dag jag orkar och kan träna som vanligt är en gåva och även om jag skulle få jätteont i höfterna och ryggen imorgon så kan jag vara stolt och tacksam för vad jag åstadkommit fram tills dess. Detta gör att jag tar tillvara på varje träningsmöjlighet i princip. Det ger mig fokus och disciplin. Självklart hjälper det motivationen att min foglossning blir mycket lindrigare (och nu är nästan obefintlig) så länge jag tränar och mitt humör blir jämnare. Men främst är det tanken på att det kanske är sista riktiga träningspasset idag innan bebisen kommer..❤️